PVP erhålls från monomeren vinylpyrrolidon (NVP) genom bulkpolymerisation, lösningspolymerisation och andra metoder. Under beredningsprocessen för bulkpolymerisation är reaktionssystemets viskositet hög, polymeren är inte lätt att diffundera och värmen från polymerisationsreaktionen avlägsnas inte lätt, vilket leder till lokal överhettning. Därför har den erhållna produkten låg molekylvikt, hög kvarvarande monomerhalt och mer gult, inte mycket praktiskt värde. Branschen använder i allmänhet lösningspolymerisation för att syntetisera PVP. Det finns två huvudvägar för PVP -produktion och polymerisation. Den första är lösningspolymerisation av NVP i ett organiskt lösningsmedel, följt av ångavdrivning. Den andra vägen är vattenlösningspolymerisation av NVP-monomer och vattenlöslig katjonisk, anjonisk eller nonjonisk monomer. Värm NVP -monomeren direkt över 140 ℃, eller tillsätt en initiator till NVP -lösningen för uppvärmning, eller tillsätt en initiator till NVP -lösningen (lösningsmedlet kan vara vatten, etanol, bensen, etc.) för att polymerisera med fri radikallösning, eller använd det direkt PVP -homopolymerer kan erhållas genom ljusbestrålning av NVP -monomerer eller deras lösningar. Olika polymerisationsmetoder resulterar i olika polymerstrukturer och egenskaper. Bland dem är polymersammansättningen och strukturen erhållen genom polymerisation av fria radikaler lösning relativt enhetlig. Prestandan är också relativt stabil. Det är den vanligaste metoden för NVP -homopolymerisation. Genom att justera reaktionsbetingelserna såsom monomerkoncentration, polymerisationstemperatur och initiatordos kan PVP -homopolymerer med olika molekylvikter och olika vattenlöslighet erhållas.
Process 1: Konfigurera NVP till en lösning med en massfraktion på 50%, använd en liten mängd väteperoxid som katalysator och initiera polymerisation vid 50 ° C under verkan av azobisisobutyronitril, så att nästan all NVP omvandlas till PVP. Tillsätt sedan ammoniakvatten till polymeren för att sönderdela den återstående azobisisobutyronitrilen, omvandlingshastigheten för monomerpolymerisation är nästan 100%och fastinnehållet är 50%.
Process 2: Tillsätt 0,4 g dispergeringsmedel P (NVP-co-VAc) och 80 g dispergeringsmedium etylacetat i en 250 ml fyrhalsad kolv. Efter omrörning och upplösning i ett 70 ℃ vattenbad med konstant temperatur, tillsätt 20 g monomer NVP och 0,15 g initiator AIBN, Reagera i 6 timmar under kväveatmosfär, kyla och filtrera, placera det olösliga ämnet i en vakuumtorkning och vakuumtork i 24 timmar för att erhåll ett vitt fast PVP -pulver.
Det mesta av PVP -polymerisationen använder AIBN som initiator. Det finns ingen litteratur om användningen av vattenlösliga azo-initiatorer för att initiera syntesen av PVP, men vissa människor arbetar på detta område. Eftersom både NVP-monomer och PVP är lösliga i vatten kan vattenlösliga azo-initiatorer användas för att initiera polymerisation för att bilda linjära PVP-polymerer. AIBN innehåller dessutom cyanogrupper som är skadliga för människor, medan vattenlöslig azo De flesta initiativtagare innehåller inte cyanogrupper, och PVP används mest för produkter som är i direkt kontakt med människokroppen, så vattenlösliga azo-initiatorer har fler fördelar än SHT.